Låtskrivande öppnar för kommunikation
Att ha en förälder, ett syskon eller en partner som är frihetsberövad skapar ofta oro, funderingar och motstridiga känslor hos en anhörig.
Räddningsmissionens verksamhet Solrosen bedriver musikverksamhet där de använder text och musik som metod och låter dem uttrycka vad de känner i form av låtskrivande.
Resultatet kan vara starkt, gripande och stundtals smärtsamt för de berörda. Men det öppnar också ofta för fortsatt kommunikation – och en insikt om att man inte är ensam.
Text: Anders Lundquist
Ca 30.000 barn i Sverige har en frihetsberövad förälder, vilket innebär att de befinner sig i fängelse eller frivård. Solrosen, som är en del av Räddningsmissionen, erbjuder bland annat text och musik som ett redskap för barn och unga att bearbeta, hantera och förstå det de går igenom.
– Låtskrivande med barn och ungdomar infördes 2005 av den dåvarande verksamhetschefen, som såg att musik- och textskapande kunde ha en helande funktion och anställde två musikhandledare. Musikverksamheten är viktig på flera plan, både på individ, grupp och ur ett samhälleligt perspektiv. Ett av våra mål är att barn ska förstå och känna att de inte är ensamma om sin situation, sina känslor och funderingar, säger Line Fuchs.
Hon är verksamhetschef för Solrosen och även aktiv i mötet med barn och föräldrar. Line har själv gått Vislinjen på Nordiska Folkhögskolan och har en parallell karriär som konceptuell visartist.
Magnus Marcinkowski Pettersson är, utöver sitt arbete som musikhandledare på Solrosen, frilansande röstpedagog, musikterapeut, låtskrivare och musiker, bland annat i teatersällskapet Big Wind. Även han har gått Vislinjen.
Hur går Solrosens arbete med text och musik till?
– I stället för att träffas och prata, kan man skriva text och musik tillsammans med en musikhandledare. I första hand Magnus, även om jag också jobbar med detta, i mitt fall framför allt med vuxna, berättar Line.
Hur går du till väga för att få barnen att öppna sig, Magnus?
– Ett sätt att inleda arbetet är att lyssna på tidigare låtar som har skrivits och spelats in och öppna för ett samtal kring dem. Ibland vill barnet göra en egen låt och då sätter vi igång. För en del barn kan det vara viktigt att förtydliga att vi är här för att barnet har en frihetsberövad familjemedlem.
Är de snälla därinne?
Har du TV och mat?
Har du vänner att hänga med
eller är det förbjudet med prat?
Går tiden eller står den still?
Får du gå och lägga dig när du vill
Klockan går så långsamt här att
det känns som tiden stannat
Vad tenderar texterna att handla om?
– Det kretsar ofta kring en stund, situation eller känsla som barnet bär på, exempelvis när polisen har hämtat en förälder i hemmet, eller väntan på att föräldern ska bli fri igen och undringar om hur han eller hon har det, säger Magnus.
För vissa barn är det rent musikaliska spännande. Många är sugna på att få börja spela in så snabbt som möjligt.
– De är nyfikna på mikrofonen och att få höra hur de låter. Vissa vill att låten ska låta på ett visst sätt – en genre, exempelvis rap, eller att det ska vara ett trumbreak på ett speciellt ställe. Vissa har av naturliga skäl inte koll på sin röst när det gäller tonträff och timing. Poängen är dock inte att det måste bli en ”bra låt”. Det viktiga är att vi har en bra stund tillsammans och att barnet får berätta på sina egna villkor, på ett sätt som känns bra för dem, förtydligar Magnus.
Ibland har texten, eller ett utkast, uppkommit i en kontakt med någon annan på Solrosen, varpå låten färdigställs med honom.
Det är viktigt att barn får vara ledsna och känna det de känner. För någon månad sedan skrev Magnus tillsammans med en barngrupp som ville skriva en glad och ”peppig” låt.
– De kom med olika förslag på ord som skulle ingå, berättar han. Mellan dessa fanns det dock en massa andra ord som jag upplevde var mycket tyngre och sorgligare. Jag tog mig friheten att plocka ut det jag upplevde var kärnan och gjorde en text av det.
Då var allt tomt och dött visste inte
om jag kunde leva
Nu är jag mognare, har perspektiv
kan analysera
Stolt över mig själv,
vill vara stolt över dig
Säg mig: Hur skall jag göra?
Vill jag?
Kan jag?
Måste jag?
Varför just jag?
Låtarna kan både vara terapeutiska för barnet som skrivit, användas för att kommunicera inom familjen och bidra med igenkänning och tröst åt andra barn. En flicka sa ”den här låten ska jag visa för min pappa när han kommer ut”.
– Barn vill ofta skydda de vuxna, konstaterar Line. Då kan en låt öppna för kommunikation. Hon ville att han skulle förstå hur det har känts för henne, men ville inte visa den för någon av föräldrarna medan pappan satt i fängelset.
Barnen berättar oftast ur sitt eget perspektiv, men många funderar mycket på varför föräldern begick brottet. Det förekommer textrader i stil med ”vet du om hur sårad jag blev när du svek mig?”. Sådant är av förklarliga skäl inte lätt att höra för den frihetsberövade.
– Även andra föräldrar, som texten inte är direkt riktad till, kan tänka ”så här kanske mitt barn också känner”. Vissa blir ledsna. Det händer att någon lämnar rummet när vi spelar upp en låt, säger Line och syftar till när de håller i föräldragrupper tillsammans med kriminalvården.
– Den kreativa processen är delvis en inre bearbetning. Det här är inget man gör på låtsas, utan det betyder mycket för alla inblandade, även för mig, säger Magnus.
När jag insett vad som faktiskt hände,
att polisen kom och åkte iväg med henne
Jag var i ett annat hus, visste inte var hon var
När jag kom hem fanns mamma inte kvar
Händer det att de vägrar låta någon annan höra resultatet?
– Ja, säger Line. Det finns låtar som jag gärna skulle använda som exempel på hur man kan känna, men där personen inte vill att någon annan ska få höra det. Det är naturligtvis också okej – det är processen som är det viktiga.
En förälder inledde med att förklara att hon inte kan skriva, men skrev senare ner en massa ord på små lappar som Line började sammanställa en text utifrån.
– Sedan började hon berätta mer och mer, varpå jag reviderade. I slutändan blev det en sex minuter lång låt. Hon sa att upplevelsen hade varit väldigt terapeutiskt för henne. Det finns många exempel där det i början finns en låsning, men när någon väl lyssnat och hjälpt en komma igång, kan det öppna för fortsatt skrivande.
Ett mer utåtriktat resultat av verksamheten är albumet ”Sånger från in- och utsidan”, som finns på Spotify och rymmer låtar som vuxna har skrivit. Utöver det, har det gjorts det många cd-skivor, av vilka vissa är professionellt tryckta och andra är sådana som Solrosen har bränt själva, så upphovspersonen ska få med sig sin egen låt. Åtta-nio låtar ur det senaste projektet finns på SoundCloud och hör till ett handledarmaterial som tagits fram. Texterna är skapade av och med barn och unga på Solrosen.
En sång av en tioårig flicka hamnade på en cd som såldes på skivaffären Bengans i Göteborg.
– En dag kom flickan och sa ”jag är typ känd nu, för skivan står bredvid Alicia Keys i skivaffären och hon är min största idol!”, minns Line leende.
Flera av barnen har blivit inspirerade att fortsätta skriva och spela musik på egen hand och vissa har sökt till musikklasser.
– Ibland kan den här typen av verksamhet hjälpa barnen att göra andra val i livet än de kanske annars skulle ha gjort, konstaterar Magnus.
Även om det har blivit bättre på senare decennier och kriminalvården förbättrats avsevärt när det gäller anhöriga, är det tyvärr fortfarande väldigt skambelagt att ha en frihetsberövad förälder eller partner.
– Livet kan bli rätt krångligt om man går och bär på de här sakerna och det kan vara svårt att klara av skolan. Känslor av skuld och skam är vanligt hos dem vi möter, säger Magnus.
Man känner verkligen hans och Lines engagemang när man talar med dem.
– För mig som låtskrivande person är det en ynnest att få kombinera socialt arbete med att hålla på med musik, säger Line.
Magnus känner samma sak.
– Jag studerar själv populärmusikinriktad musikproduktion just nu och tycker det är jättekul, samtidigt som det är väldigt ”business”-inriktat. En vetenskaplig, pragmatisk infallsvinkel på låtskrivande, som går ut på att göra hits – att fånga in lyssnaren och få den att stanna. Det är oerhört långt ifrån det vi gör på Solrosen.
Något som är aktuellt just nu är ”Gangsta-rap” och det finns unga som kommer till Solrosen och vill skriva sådan musik.
– Jag funderar mycket på huruvida jag verkligen vill bidra till att skriva sådana låtar. Men lyssnar jag närmare, hör jag ofta smärta, utanförskap och brist på hopp bakom den tuffa fasaden. Jag känner att jag behöver lära mig mer om detta. Att bli lyssnad på, kan för ungdomarna vara en väg vidare – oavsett vad de berättar.
– Vi vill prova och undersöka, men givetvis inte undvika att problematisera, säger Line.
Balansgången mellan personligt engagemang och professionell distans kan vara svår, när det handlar om tunga människoöden.
– Lyckligtvis har vi handledning och kollegor att prata med när vi blir berörda, arga eller ledsna. Vi har högt i tak. Man kan till och med gråta en skvätt. Hoppet överväger dock! poängterar Line.
FAKTA SOLROSEN: Räddningsmissionen är en ideell barnrättsorganisation som bedriver socialt arbete på kristen grund. Däribland Solrosen, som ger stöd till barn och unga som har, eller har haft, en frihetsberövad familjemedlem.
Solrosen har funnits i 20 år och erbjuder bland annat kris- och stödsamtal för barn från tre år och uppåt, samt för vårdnadshavare. De jobbar med pedagogiska stödgrupper för barn, unga och vuxna och uppsökande verksamhet mot kriminalvården, där de möter föräldrar och syskon som är frihetsberövande.
Solrosen finns i Göteborg och Borås. Kumulus och Vårsol driver arbete utifrån Solrosmodellen i Umeå, Skellefteå och Jönköping.
Dessutom förekommer samarbete med BUFFF (Barn och unga med en frihetsberövad familjemedlem).
Solrosens fb-sida | Solrosens hemsida | Musikvideo “Är de snälla därinne?”